Dagens Nyheter – 18 januari 1873, sida 1

kände att hon rodnade under inflytandet af Plickens sofrande glöd. Och huru skulle ni bäst sköta er sjelfya?4 sporde Joachim mildt och långsamt. CVi skulle inte längre falla dem besvärliga, som slösat sin godhet på oss och som så lärge tänkt och handlat för oss begge. Vi skulle fara till Stockholm och sjelfva se om våra broderier och dockor, begagna oss af de relationer mamsell Österman så välvilligt förskaffat oss, och kanske der förtjena oss en ännu rikligare utkomst än här, en utkomst, som kanske kunde betrygga vår töckniga framtid. Under dessa ord lade Clara sin hand ofvanpå systerns. Det blef en minut af ömsesidig tystnad. Men plötsligt fattade Joachim flickornas förenade händer och omslöt dem nästan under ängslan med sina båda. Hans röst vibrerade, under det han med en faders ömma stämma utbrast: Gud bevare era oskyldiga själar från hufvudstadens besmittelse! Eleonora såg så häpen ut för den allvarliga tonen och minen, att henneg läppar nästan omedvetet började hviska: Herren välsigne och bevare oss. Hon skådade derunder med from hänförelse upp på Joachim den tyste, likasom ville hon läsa sitt framtida öde i hans efter den korta sinnesrörelsen åtor marmorgigte, Hon fattade dem ena af de