Dagens Nyheter – 18 januari 1873, sida 1

blickar må sätta i gång de rörliga tungor, för hvilka ni hittills varit förskonade. CVi få då inte ep:la heller för de stygga tungorna?4 frågade Eleonora bekymrad. (Jo visst! gvarade Eremitenleende. Pastorskan Schönberg har haft musikaliska hyresgäster och pensionärer förut. Och nu har jag pratat mera än jag gjort det på månget fjerdedels år. Det är nu tid på att tiga och gå. I morgon bittida reser jag, för att återvända när himlen det så vill. Mamsell Österman skall helsa mig från er, om ni någon gång ha några helsningar. Må Gud bevara er, mina unga vänner! FarvällX Joachims röst var vek som en broders, i det han steg upp för att gå. Men i detta ögonblick glömde Eleonora hela verlden och alla konvenansens lagar; hon störtade fram till sin välgörare, och innan han kunde förhindra det, hade den ipprörda flickan gripit hans hand och öfverhöljt den med sina kyssar. Clara fattade hejdande sin systers arm, men hon kände sig sjelf så vek vid tanken på skilsmessan från den man, som under ett helt år varit den ömmaste och mest grannlaga broder mot de öfvergifna, att hon endast förmådde framstamma ett STack, för all er godhet! Gud välsigne er färd!4 Farväl! Farväl!s stammade Joachim, viftande åt systrarne med sin näsduk och försvann så fort genom dörren, att då de öppnade den till ett ytterligare afsked, hade han