i (Lasändt.) Tankar om lagtolkning. Finnes. det i vårt kära Sverige män, som kunna rätt uppfatta och i sina resolutioner, beslut och domar återgifva svenska lagars och författningars rätta mening? — Hvilken enfaldig fråga tycker jag mig höra utropas af mången fackman. Möjligt. Men, om dessa män äro att finna i häradsrätterna och rådhusrätterna, hvad är då orsaken till att hof rätterna så ofta, som sker, upphäfva det resultat, hvaruti de förra stannat? Skulle det alltså vara hofrätterna förbehållet att finna lagarnas rätta mening? Kanhända, men ber synnerligt ser det stundom ut äfven med hofrätternas lagtolkning, ty högsta domstolens beslut kullkasta ju ofta nog hofrättsbeslut, äfvenså beslut från instanser med andra namn. Ja, då måtte det bestämdt vara högsta domstolen, som förstår lagens rätta mening! Hm! — det vågar väl ingen betvifla — men, om till. högsta domstolen hänskjutes en tvist, gom derstädeg, utan vidare appell naturligtvis af: göres, och ledamöterna vid denna domstol sinsemellan komma till olika resultat i samma sak, Hvad är då orsaken dertill? Någon orsåk måste ju alltid vara, hvarifrån en verkan härledes. Kan man antaga att orsaken icke är att söka hos personerna, så måste den igenfinnas hos dessa lagar och författningar, som då måste vara omöjliga att rätt förstå; ja vi säga omöjliga, ty huruw annars förklara att högt lärda män, som läst samma lagar och författniogar, icke allenast äro af något olika meningar, utan komma till resultater; som äro rakt stridande mot hvarandra. Sådana Jagar och författningar, som män med sundt förstånd icko kunna tyda lika, måste vara myc ket dunkla och följaktligen ändamålslösa; ty intet samhälle kan vara belåtet med lagar, som sakna bestämd mening, eller ärd sådana att lika qvalificerade personer deri se olika bestämmelser, och icke heller hedra de något som helst samhälle. Samhället skall styras med lag. Det mätte vara föga afuridsvärdt att nödgas styra ett samhälle med: oefterrättliga lagar, och sannerligen det är mera tillfredsställande att låta styra sig af sådana lagar, hvaraf man har slumpen att tacka. för rättvisa. Man har väl anledning ätt antaga det högsta domstolen är besutten af personer med rutin i sitt fack, och likväl har helt nyligen ådagalagts, vid tvisten om herr statsrådet Bergströms valbarhet till riksdagsman i andra kammarea, att icke ens ledamöterna i högsta domstolen med allt sitt vetande kunna tolka lagen på ett och samma sätt, i och för samma sak, Om detta icke tillräckligt bevigar att lagar och författningar i sitt nuvarandå skick äro alldeles oefterrättliga och tarfva en snar klargöring, då finnes intet tillräckligt bevis dertör, och derförutan lärer allmänheten nog länge få vänta på den lyckliga omständigheten att få styras af fullt sunda och klara lagar. Måtte vederbörande snart bebjerta detta! . Nordenpanna.