Dagens Nyheter – 17 januari 1873, sida 2

meadelangen Tran allmannetenp. H Svea hofrätt, Bom vid början af år 1870 införde en förändring i anordningen för emottagande af vissa handlingar, som till hofrätten inlemnas, lär nu komma att återgå till den gamla ordningen, hvilken på sin tid så mycket öfverklagades. Förändringen bestod deri att handlingar, som förut skolat emottagas af sekreteraren, i stället fingo inlemnas till aktuarien, hvilken anträffas på en för allmänheten tillgänglig lokal, då deremot sekreteraren uppehöll sig i något hofrättens sessionsrum och endast med möda kunde personligen åtkommas, hvilket hade till följd att man alltid någon stund och stundom timtals fick bida innan man kunde få aflemna sina papper, så vida man icke ville anförffö åt en vaktmästare att bära fram dem. Till detta oefterrättlighetstillstånd, som säkerligen ännu är i friskt minne, är det söm en återgång nu skall ske till följd af en sista riksdagens, vid sammansatt votering tillkommen, vägran af ett åt hofrätten begärdt anslag å 900 rdr. Var det än ett rent gsparsamhetsnit som dikterade denna vägran, så måste man dock medgifva att detsamma bra illa placerades, då det gällde en i pekuniärt hänseende så högst obetydlig fråga, af hyars utgång likväl just den stora allmänhetens fördel så nära och så uteslutande berördes. (Det anmärkta förhållandet med Svea hofrätt är abderitiskt, men många af rikedas gens ledamöter ånse — och som vi tro, på goda grunder — att samtliga hofrätterna skulle med nu utgående anslag, ja till och med utan det extra anslaget, kunna medhinna sina göromål på ett för allmänheten tillfredsställande sätt, derest hrr presidenter tillvägabragte en lämpligare fördelning af både göromål och anslag. — Hvarföre åstadkomma de icke t. ex. afskaffandet af den för sin ändamålslöshet beryktade läsningen af handlingarne4. Det skulle inbespara mycken tid som nu förspilles, derigenom sätta ett mindre antal ledamöter i tillfälle att af. göra lika stort antal mål som nu erfordrar reservkrafter och sålunda bereda utväg att bekosta erforderligt kansli. Red. af D.N.) Till förste stadsläkaren hr doktor. Grähs. Det är ju åt eder, hr doktor, gom Stockholms: stad anförtrott högsta vården om de sanitära förhållandena inom sig. Det är med afseende härpå, som en stor del af Stockholms invånare taga sig friheten adressera till eder dessa rader, Det är en känd sanning att Stockholm på de sista tiotalen af år blifvit mindre osundt och att sjukligheten länge i läkarnes rapporter figurerat som icke betydlig, men ändock kunna vi icke instämma i eder företrädares yttrande, då han lemnade sin plats: ja, Gud ske lot, nu har min efterträdare intet att göra, ty nu är allt så väl ordnadt. Vi äro öfvertygade att äfven ni, hr doktor, icke en gång för närvarande kan instämma i ett dylikt pås stående, Hr doktor, var god gör en inspektionsvandring till fots å Stockholms gator, gränder och gårdar och ni skall säkert snart nog öfvertyga eder om att Stockholm liknar närVvarånde stund ) ett stinkande öppet såri rännstenarne äro fyllda med ruttnande afskräden, in på gårdarne liggertumshögt med smuts och atmosferen är uppfylid af mefitiska ångor; svårt är att förklara hvarföre man icke under denna blida årstid dagligen mingt tvenne gånger sköljer rännstenarne, liksom om sommaren, ty det är väl ej värmen som skall bortsköljas, utan de stinkande, förruttnande ämnen, som likaväl nu som då förpesta luften. På senare veckor har också sjukligheten och isynnerhet nervfebrar på ett hotande sätt tilltagit i hufvudstaden, och man kan med skäl befara, om ieko åtgärder vidtagas, att Stockholm inom Kort skall blifva hemsökt af epidemier. En sundhetsvän i Stockholm, ) Denna uppsats inkom till Red. en af de Ce dagarne detta år; väderleken tar mycke blid: CSN ASEA