Dagens Nyheter – 16 januari 1873, sida 2

-—Ög förstkomne på kontoret, i den gamle trotjenarens lilla arbetsrum. Sedan man utbytt de behöriga morgonhelsningarne — hvilza merendels försiggingo utan ett enda ord, och under hvilka helsningar Joachim med en lätt klappning på den gamle vännens kantiga axel gaf tillkänna sina sympatier, medan trotjenaren återigen, skrifvande och utan att lyfta ögonen från sitt arbete, medelst sin långa näsas närmande mot papperet gjorle en rörelse, som skulle föreställa en bugning — sedan man utbytt dessa föga tidsödande helsningar, satte sig Joachim midt emot den gamle på andra sidan pulpeten och bläddrade mekaniskt i några fakturor. Att Joachim som barn varit gubben Staffans favorit bevisade denne genom de den tiden ofta förekommande stutarne, då han deremot vanligen affärdade den pratsamme och liflige, men opålitlige äldre brodern Emanuel endast med en betydelsefull runkning på hufvudet. Gubben Granat hade nu afslutat en sida i sin väldiga hufvudbok och jemförde med butter belåtenhet de sirligt svarfvade slutsummorna med deras syskon i några mindre böcker. Medan han med läskpapperet ytterst varsamt berörde sitt verk, tyckte han sig ha tid att afbryta den tystnad, som redan varat öfver en fjerdedels timme. Står till?f brummade gubben, som icke gerna upptog tiden med frasens fyllnadsord; huru och det,