Utrikes-Nyheter. Rörande den senaste ministerkrisen i Preussen, hvars beskaffenhet hittills varit okänd, innehåller Köln. Zeitung Vissa upplysningar, som synas härflyta ur en god källa — sannolikt från någon rikskansleren nära stående person. Såsom den vigtigaste och väsentligaste af dessa upplysningar nämna vi följande: Under strider om kommunalförordningen för landet påyrkade furst Bismarck framför allt en reform af herrehuset och först härefter införandet af den nya kommunalförordningen. Inom konseljen var kriggministern grefve Roon den ende, som slöt sig till honom. Men båda stannade i minoriteten ; majoriteten med grefve Eulenburg i spetsen beslöt utnämningen af nya pairer för att genomdrifva kommunallagen; de skyddade sålunda junkerismen mot mer genomgripande förändringar. Furst Bismarck, hvilken sågom ministerpresident icke längre ville underkasta sig minister-majoriteten, ingaf med anledning häraf sin angökan om afsked. Att nu grefve Eulenburg, som stod. honom närmast, icke blef minister! president, hade sin orsak deri att Eulenburg nyss segrat öfver Bismarck i pairsutnämningsfrågan och den senare hade undanbedt sig allt vidare deltagande i de rent preussiska affärerna, om Eulenburg skulle komma att presidera i konsgeljen. Helt annorlunda var det med grefve Roon, som äfvenledes, emedan hans åsigt blifvit underkänd af majoriteten, begärt mitt afsked. När han kallades till Bismarcks efterträdare, innebar också denna handling af konungen intet ogillande af den Bismarckska ståndpunkten i fråga om herrehus-reformen, då ju grefve Roon och furst Bismarck i denna sak hade gått hand i hand och Roon för öfrigt ialla delar antagit Bismarcks program mot Rom. Propositionen rörande civiläktenskapet har måst läggas åsido, emedan man icke var på det klara i fråga om den ersättning, som kunde erbjudas det evangeliska presterskapet för de sportler, som derigenom skulle beröfvas detsamma. Å andra sidan var rikskansleren i tillfälle att rörande de ökade fordringarne för tyska rikets militärbudget utlofva sitt understöd gentemot riksdagen för den händelse att den nyutnämde andre chefen för armåförvaltningen såsom statsminister trädde i ett närmare förhållande till rikskanslersembetet — kortligen, ett intimt och hjerligt förbund kom till stånd, som förverkligade en del af Bismarcks ursprungliga program och gaf hopp om en lycklig lösning af en annan del (herrehusreformen) inom en nära framtid. Den kammarherre hos kejsarinnan Augusta, hvilken — såsom furst Bismarck skrifvit till kejsaren — betalt de böter, hvartill en polsk orostiftare blifvit dömd för msjestätrbrott, är — heter det i tyska tidningar — grefve von BSchaffgotsch. Vid tyska hofvet lärer, oaktadt allt hvad som göres för att dölja förhållandet, existera ett mycket starkt katolskt parti. Personer, som innehafva de högsta hofembeten, äro ej blott ifriga katoliker — det vore ingenting underligt — utan katolska partigängare, anhängare af en regeringsfiendtlig politik. Man känner att en fruntimmersförening inom hofkretsen bildats för anskaffande af medel och beredande af utvägar för de landsförvista jesuiterna att kunna stanna qvar i landet. Nationalförsamlingen i Versailles antog den 10:de dennes lagen om återupprättandet af ett högre undervisningsråd, i hvilket äfven presterskapet skall ha säte. Detta beslut fattades med 412 röster mot 211. Den afdelning af trettiomannautskottet, som fått i uppdrag att afgifva utlåtande om de af den verkställande makten önskade konstitutionela reformerna, har, enligt ett i går anländt telegram från Versailles, nu utarbetat ett lagförslag, om hvars hufvudsakliga bestämmelser det å annat ställe i detta blad införda telegrammet upplyser. Frankrikes officiela tidning meddelade underrättelsen om exkejsarens död i den icke ft JA JAlam af Hladat NaÄatisan ledda halt