hm AE 1) amn Joachimtelegraferade med en stum nick att det stod bra till. CLedsen:4 sporde den gamle, lika lakonisk som förut. Joachim svarade med en axelryckning och ett vemodigt leende. Satans gqvinfolk! puttrade Staffan Granat. SLika omöjlig?X frågade den unge principalen med en lång blick på sin vän. Galen!4 svarade denne. tQue faire? återtog Joachim, vaggande sitt hufvud med en tydlig min af villrådighet. TukthusetX, replikerade bokhållaren, i det han under tiden obehindradt skötte sina räkenskaper. Granat! röt principalen med en bister blick, Tar tillbaka, ursäktade sig bokhållaren ödmjukt. CEmanuel: frågade Joachim, CTrägenX, lydde telegrammet från den arbetande. Mon i stället för svar for en harmens och blygsamhetens rodnad öfver Joachims kinder. Det mystiska samtalet afbröts af ett par unga kontorister, som anlände till sitt arbete. CHemma hos mig i eftermiddag klockan fem!4 hviskade Joachim, i det han vänligt klappade firmans trotjenare på axeln. Gubben Granat svarade endast med en jar kande nick;