-— I1 — till de herrliga tonetna. När bror och syster spelat några nummer, såg den unge köpmannen ånyo på sitt ur och steg upp. SAck, den som kunde tala i sådana melodier, eå dikta ett helt poem, som aldrig förlorar gin ungdomsfriskhet och sin skönhet, då kunde man gerna svära en helig ed ått aldrig öppna siva läppar.4 Men den eden tyckes ju du ha svurit, min tyste bror! anmärkte systern, förvånad öfver Joachims känsloutbrott, i det hon inbjöd honom att taga plats i soffan och nära hennes sybord, Brodern satte sig mekaniskt, medan han liksom bad sin klocka om tillåtelse. Vill du ge mig en riktigt kär och dyrbar present på min födelsedag?4 återtog Eva med sitt mest tilldrägahde leende, i det hoh lade sin arm kring broderns lif. tHm!t mumlade den tillsporde, synbart generad. Vill du ge din enda syster ditt fulla förtroende? Joachim rodnade djupt, utstötte ett par CHm! Hm!4 och beredde sig att stiga upp. Men systern tvingade honom med vänligt våld att åter sitta ned. Det är ännu en god timme qvar innan du brukar infinna dig på kontoret. På en timme kan man säga mycket. Lofva mig nu på min födelsedag att förklara gåtan med din envisa tystlåtenhet och din fruntimmersskygghet. Du talade nyss några ord, sanna och vackra. Det