Dagens Nyheter – 14 januari 1873, sida 1

talning, som allmänneligon kan påräknas å en så aflägsen plats, der hufvudsakliga uppköpen ske af månglerskor och andra mellanhandlare, må der beredas plats att utställa sina varor och kreatur, och må då dertill användas de vester om banan mot Barnhusviken belägna platser, äfvensom, om så skulle erfordras, hvad som kan anses behöfvas af Barnh wets öster om stationen belägna tomt. Skulle något af den sistnämda behöfra exproprieras, så kommer dock ligviden en allmän välgörenhetsinrättning till godo. Mängden af allmoge, som något känner till Stockholm, skall hellre underkasta sig att anlita åkare för att framforsla sina varor till en plats, der han finner den verkliga konsumenten, än att sälja vid norra stationen eller hvilken annan plats som helst I utefter banan, norr om centralstationen. Den I som gör sig besvär att se på kartan kan tydligen skönja att Hötorget ligger centralt inom den bebyggda delen af Norrmalm. Äfven sedan de skrymmande höoch halmlassen förvisades derifrån, får dock allmänheten tränga sig fram på ett högst besvärligt sätt, ofta med fara att öfverköras eller råka ut för andra obehagliga äfventyr. Om Hötorget förlänges mot norr genom expropriation af egendomarne nr 1 och 11:iqvarteret Vinkelhaken och nr 1, 2 och 12 i qvarteret Hästhufvudet, hvilka båda egendomar äro tillsammans taxerade till 235,000 och väl komme att kosta omkrinrz 400,000 rår, så skulle Hötorget räcka till Apelbergsgatan. Verkställdes expropriation äfven af de hus, som på båda sidor om Hollärdaregatan vidare ligga åt norr, ända till Barnhusträdgårdsgatan, hvilkas taxeringsvärde uppgår till omkring 250,000 rdr och hvilka säkerligen kunde köpas för omkring 350,000, så skulle det kosta omkring 750,000 rår att fördubbla Hötorgets storlek. Skedde detta, så blefve detta torg fullt tillräckligt äfven för en lång framtid och säljarne finge en plats sig anvisad, der de funne de rätta köparne. Må man akta sig att göra ett norra jernvägstorg, som i ödslighet liknar det södra. Genom ett jernbansspår eller en spårväg utefter antingen Apelbergseller Barnhusträdgårdsgatorna, som komme att afsluta Hötorget, skulle en lätt kommuvikation be-. redas mellan jernbanan och torget. Man må tänka på att de qvinliga tjenarne oftast få hembära hvad som köpes på torget. Dessa kunna möjligen verkställa detta från Hötorget, men alldeles icke från betydligt längre vesterut belägna trakter utefter jernvägen. Att ens vilja påtänka att anlägga ett salutorg utom en bebyggd stadsdel eller i slutet af densamma, är lika opraktiskt som att bebygga en landtegendom i ena ändan af dess .egor. Vidkommande anordnandet af stallar för herbergerande eller förevisande af till salu införda kreatur, så torde detta böra vara för staden en lika främmande sak sem att inrätta bondeqvarter eller hoteller för regande, ehuru äfven dessa understundom hafva ganska svårt att få tak öfver hufvudet. Qvarter för fyrfotingar har redan i långliga tider varit föremål för enskild spekulation och ett väl ordnadt stall för hästars emottagande är nyligen inrättadt i huset nr 6 vid Holländaregatan; andra äldre och välkända ställen att förtiga, Skulle staden börja konkurrera i dylika saker, blefve det visserligen en god anledning, till åtskilliga offent