Dagens Nyheter – 13 januari 1873, sida 1

större motsatser än de båda bröderna. Emanuel, den äldste, var sjelfva munterheten, sjelfsvåldet, öfverdådet, lättsinnet, praåtsamheten, öppenhjertigheten och häftigheten, medan Joachim, den ett år yngre, var allvaret, tystnaden, slutenheten, blygsamheten, lugnet och betänksamheten. Dock, gällde det att arbetai kapp vid skrifbordet, så fick Joachim alltid försprånget, ty under det att Emanuel med feberaktig ifver började ett bref, för att straxt derpå rifva sönder detsamma, trubbade Joachim i lugn spetsen på sin patenterade och preparerade gåspenna, medan tankarne under tiden uppsatte hela hans scriptum i koncept, så att det helgjutet och afrundadt flöt fram öfver papperet. Emanuel skötte derför helst de yttre affärsgöromålen, gjorde köpslut, pokulerade och orerade, medan Joachim i kontorets innersta rum, tyst som en bildstod, biträdde fadren med den utländska korrespondensen. Gåtan af brödernas olikhet var emellertid lätt förklarad af alla dem, som känt makarne Minning under dessas lyckliga, men korta äktenskäp. Emanuel var fadreng, likasom Joachim modrens fullkomliga afbild, Patrik Minning hade ännu ett barn, en dotter, gift sedan ett par år med en tjensteman, bösatt i samma sjöstad som svärfadern, och hos hyilken dotter, förmedlande de båda brödernas egenskaper i en behaglig blandning, Joachim synnerligen trifdes.