Dagens Nyheter – 11 januari 1873, sida 2

genast förstå, att ehuru vi ville visa komun. gen all möjlig vördnad, ämnade vi dock icke krypa på händer och fötter, hvartill tolken svarade, att det var endast af sina undersåter hans majestät fordrade denna underdånighet. Komna i land, fördes vi till en i staden belägen byggnad, större än de öfriga hyddorna, Den stod upphöjd på en stenfot, var öppen på alla fyra sidor och egde endast ett rum. Golfvet var betäckt med stråmattor. Här satt konung Tui Tonga med benen i kors och utan annan benklädnad än det vanliga höftklädet. Han var en storväxt man, men tyngd af åren. Omkring honom sutto tolf af hans hustrur, unga och vackra, samt lika många karlar. Alla voro tysta och högtidliga. Vi gjorde en lätt bugning, hvarefter vår tolk, som låg på händer och knän, uttalade vår vördnad för mejestätet. Tui Tonga svarade med några få ord att vi voro välkomna till hans rike och att han var glad att se oss. Derpå gjorde han ett tecken, då en ung qvinna kom inkrypande med en korg bananas och oranger, hvarmed hon trakterade 038. Derefter kom en annan qvinna, också på händer och fötter, bärande några långa och knöliga rötter. Dessa sönderbröt hon i små stycken af en valnöts storlek och lemnade ett åt hvar och en af de sittande herrarne och damerna, som stoppade det i mun och ifrigt tuggade detsamma. Efter on stund började dessa munsbitar svälla och blefvo stora som ett litet hönsägg, då de kastades uti en stor träskål. Deri hälldes nu mjölken af fem stora kokoz