Dagens Nyheter – 11 januari 1873, sida 1

kysstes; men när hans helighet kom till mig, som stod nästintill, endast bugade jag mig. Påtyen syntes tro att jag ej rätt förstått den lycka som tillämnades mig, hvarför ban med fram. räckt hand tog ett halft steg närmare mig, Härvid blott ökades mia vedervilja mot att kyesa en karl hand, hvarför jag tog ett helt steg tillbaka och bugade mig ännu djupare. Följande dagen fingo vi i hotellet der vi bodde besök af en förnäm prest, som begärde våra namn, för utfärdandet afde utlofvade aflatg. brefven. Jag tillkännagaf då att jag var protestart och följaktligen icke kunde be. gagna mig af tillbudet. Mina kamrater der. emot erhöllo hvar sitt aflatsbref, skrifvot på latin och på italienska, och hvari utlofvades dem och deras familjer, under trenne år, kyrkans förlåtelse för all deras synd och gudlöshet i stort som smått. En missionär på Marquesas-öarne. Nära goldatbarscken hade en missionär nedslagit sing bopålar. Han hade underhåll ef franska sregeringen, hette Dordillon och var icke någon begåfvad man. Fransoserna egnade honom föga aktning, och infödingarna skrattade åt hans tonsur, långa svarta kofta samt hans för öfrigt enfaldiga utseende. Genom franska kommendantens bemedling infann sig hoa pater Dordillon morgnar och eftermiddagar en skara af infödingarnas barn, som zu skulle göras till goda katoliker. Läsa eller skrifva kom icke i fråga, ej heller några upplysande förklaringar, uten egtod hola undervisniogen i ett mekaniskt nongens, som endast väckte löje. Så länge jag