Dagens Nyheter – 8 januari 1873, sida 3

WS mm oo Vv rs TT ROSAS ERRSART MATSe kreterare, nu afliden; Morgonqvist. student, af C. Scharp, nu köpman i Stockholm; Wigilander, student, af H. Å. Abelin, nu professor och läkare i Stockholm; Nybronius, studeat, af N. Holmiund, nu handlande i 3tockholm. Öfriga roller i stycket spelades af hrr Walin, Morn, Ödman, Wulf, Laurin och Silln. Pjesen var författad af flera studenter i bolag, men hufvudsakligen dock af Daniel Hvasser, och det var i detta stycke, som man för första gången hörde sjungas Studentens glada lif5. (S.) —— Diamantfiske. Allt som oftast hör man talas om storartade spekulationer inom den amerikanska affärsverlden — ofta nog inom den europeiska också — om hvilka man kan använda det vulgära uttrycket: de flyga upp som en raket men falla ned som en skinnpels., Det sorgliga är att sådana fenomener alltid medföra olycka eller ruin för flera eller färre, hvilka låtit bedåra sig af det fagra skenet. Från San Fransisco berättas nu om en ny sådan affär, på hvilken ett par skälmar tillnarrat sig betydliga summor, medan många genom sin lättrogenhet gjort stora förluster. Det heter härom, bland annat: Under gäldfeberns tid var det alls icke ovanligt här i Kalifornien att egaren till en jordrymd, då han fann sig bedragen i hoppet att dor finna guld; ttströdde för någrå hundra dollar guldsand i den af honom genomgräfda jorden och sedan sålde denna till nykomna guldsökare för några tusen, Sedan 20 år kade eiielleftid denna industri upphört, tills för kort tid sedan en härvarande spekulant föll på idn att utföra detta konststycke i stor skala. Han begaf sig med två sina stallbröder till London, der de, utklädda till enkla bergsmän, köpto oslipade diamänter och andra ädelstenar för 20,000 dollar. Derifrån begaf sig det spekulerande klöfverbladet till en aflägsen del af territoriet Colorado, der de köpta ädelstenarne utströddes på en liten jordrymd.; Diamantfält ha blitvit upptäckta i Uolorado, var den hemlighet, som kort derefter hviskades i öronen på åtskilliga kapitalister här och i Newyork. De lockades i fällan. De visade profven på hittade ädelstenar föragledde bildandet af ett aktiebolag, som ttsände en expedition till vildmarken i Colorad och som snart af den mottog underrättelser om att oerhörda skatter der voro tillfinnandes. Detta hade till följd att ett ännu större aktiesällskap bildades med 100,000 aktier å 200 dollar, af hvilka aktier för omkring 2 millioner genast utsläpptes Emellettid blef trakten undersökt af en. bekant geolog, Clarence King, hvilken genast anmärkte, att den geologiska formationen alldeles icke antydie tillvaron af skatter utaf den uppgitna arten, och vid närmare undersökning fann han ock snart huru det verkligen förhöll sig med dessa diamantfält. Den 24 sistlidna november upptäcktes bedrägeriet, men då hado bedragarne för sin räkning redan säkert placerad omkr 1 million, hvilken summa, äfven delad i tre lotter, är tillräcklig för tillfredsställandet af ganska stora behof. Ett dussin af våra bankirer ogh kapitalister hade, utom den icke obetydliga pekuniera förlusten, uppgående för somliga till 10.000, för andra ända till 400,000 dollar, den förargelsen att se sig omtalade i tidningarne såsom på ett plumpt sätt dragna vid näsan. Himlen vete huru många mindre kapitalister dessutom blifvit indragna i denna svindel; man känner att ex enda bank till sådana å aktier i diamantbolaget förskjutit 250,000 dollar! En lycka var att bolaget ej utsläppte mer än 20,000 aktier, utan behöll 80,000 så länge undersökningskommissionen fungerade. Så snart bedrägeriet var upptäckt, hölls sammanträde och rätta sammanhanget offentliggjordes genest till förekommande af vidare bedrägerier. i I sammanhang med denna historia berättas ett vackert drag af rättrådighet. En bankir i San Francisco, Milton Lothan, hade köpt dia: mantaktier för 40,000 dollar, men deraf afstått hälften förinköpspriset åt general Coltoni När Kings utlåtande blef bekant, återbetalade Lothan genast till Colton hans 20,000 dollar, hvilket han ansåg vara gin oafvisliga pligt, då King redan börjat sin undersökning när affären dem emellan uppgjordes. En neger fick på ett fartyg se en svart hund med mopsaktigt hufvud och började vid lenna anblick att häftigt gråta. an frågade honom om orsaken och han ivarade, i det han tjutande pekade på hunden: —— Ack, Hvad hän är lik min syster! Änmälda mwenennda soo moa oo AE