fallande sin man om halsec, om man ej dermed bshöfver förtjena sitt bröd, om mean känner sig burgen och sorgfri, som skulle man förblifva ett barn hela lifvet igenom. Jag trodde, då min mor dog, att jag aldrig mera skulle erfara denna känsla af lycka, och nu har jag den dock. Verklig kärlek likpar moderskärleken. Jag kan åter utan smärta tänka på den förlorade; det är mig som visste hon att jeg är lycklig. Då var allt så tröstlöst; jag tänkte elltid, stt om hon såge sitt stackars barn, kunde ingen salighet bjelpa henne. Så talade hon ofta till ozs och skrattade, som man hör ett barn jubla; hela hennes själ var full af belåtenhet. Jag tänkte deremiot alltid inom mig: om lifvet ändå ville förfara varligt med henne! Måste då alla sådana blommor förgås? s i ; För honom gick det ständigt framåt. Han fick ett anslag för att reta till Italien. Han skänkte henne då en klädnivg. Jag här annars allid föraktat qvinnogrannlåt, här var det något storartadt. En svart sidenklädning var det; hon gladde sig oändligt. — Låtsa dock ej vom om du för första gången såg ett vackert tyg, Vincencis, sade jeg och tänkte på alla de fordoa praktdrvägterna; sådana kläder har du ja baft i öfverflöd. — En sådan klädning, svarade hov, ännu aldrig, Jeremias, En sådsn, förtjenad som lerna... — Nå ja, det var mycket oförnufiigt att