Från Stockholms län. Drunknade,. Den 29 december på f. m. begåfvo sig i tjenst hos arrendatorn Carl Johan Lundberg varande drängarne Gustaf Oscar Andersson och Axel Ludvig Jonsson från Näsby, Botkyrka socken, ut på sjön Aspen, som nyligen förut blifvit isbelagd, dervid Jonsson, som begagnade skridskor, förde Andersson på en kälke till den motsatta stranden vid Enbytorp, hvarifrån de efter några minuters förlopp företogo återfärden, derunder på omkring 10 famnars afstånd från Enbylandet isen brast och båda drunknade, innan på deras nödrop tillskyndande personer hunnit vidtaga någon åtgärd för deras rädding. De döda kropparne återfunnos inom kort. Andersson var 21 och Jonsson 18 år gammal. (Insändt.) ! Ett gement julnöje. Natten mellan annanoch tredjedag jul roade sig en hop ungdom af arbetsklassen med dans vid Fredriksdal il Brännkyrka socken, och för att föröka nöjet beredde de sig inträde i hästslagtaren Ekeblads dervarande stall samt uttogo hans bästa körhäst, hvilken blef spänd för en på gården stående stor och tungt gående köttvagn. Med detta oärligt åtkomna ekipage behagade tillsammans sju personer åka ända bort till Örby herregård och tillbaka igen. I det dåliga väglaget och på denna väg, som är besvärad af två stora, branta backar, blef det eldiga hästkreaturet at sina samvetslösa körsvenner så förstördt att det blef halt på högra bakbenet samt fick ohjelpligt qvickdrag. Den obarmhertigt misshandlade hästen vårdas nu på veterinärinstitutets stall. Lottdragningar och råa danshöjen, hvilka vanligtvis sluta med slagsmål, ha ty värr hört till ordningen för hvarje göpdags firande utom Skans tull och på den s. k. galgbacken, utan att länsstyrelsen gjort något för att stäfja detta oskick, men nn lärer vederbörande kronobetjening icke kunna undgå att taga itu åtminstone med detta gemena tilltag; ty utom det att den oärliga åtkomsten af hästen icke kan rubriceras annat än som stöld, lära väl samtliga deltagarne i: detta hjertlösa folknöje dessutom icke kunna undgå lagens strängaste bestraffning för djurplågeri. Hästslegtaren Ekeblad är en man som icke är bortklemad af m-dgånog, men sannolikt har ingenting kunnat värre såra honom än detta afskyvärda tilltag, alldenstund han haft en innerlig tillgifvenhet för sin sällsynt kloke och utmärkte häst; och då härtill kommer att hr Ekeblad alltid vinlägger sig om att välvilligt och aktningsfullt bemöta en hvar af arbetsklassen, så har omöjligen något bämdbegär utan endast en otyglad lusta efter råa försiröelser förledt en hop slagtaredrängar och tjenstflickor att begå denna smutsiga misshandling, hvilken de icke äro i tillfälle att på ringaste sätt godtgöra. Om kronobetjeningen icke nuw gör sin pligt, så kan ingen hästegare utom Skanstull sofva trygg, att hans bästa kreatur icke under nattens lopp blifva ur stallen tegaa och förstörda af okyupiga och halfvilda drängar.