Dagens Nyheter – 4 januari 1873, sida 2

till bokmärken, allt hvad man åstundade. — När koneten verkligen envändes till bröd, finzer man det oftast. Dessa småsaker voro ej mycket. värda, och Vincencisa log, när jag räckte henne dem med en suck utan att säga något. 3 Sög hvsd du tänker, ropade hon, detär afskyvärdt, det är orätt att så neddraga Konpten, du skulle aldrig göra det, hellre bungra. Jeg åter är nöjd, ser du; att srbeta för en mor är dock den största ära, om det ock ej iobringar någon lager. Se blott, huru allt här redan är förändradt; men du ser ingerting, för dig är hela verlden ett mörkt ugpshål. — Botigt. nog är det, blott -ejSå varmt; sade jag, och såg mig, enligt hennes önskan, omkring. z Der var alltid synnerligen bemtrefligt, hvarför visste jag icke. Nu såg jag, huru hon hade smyckat det lilla rummet. Blommor i fönstret, allt så rent och smakfullt, modren med hvit mössa och varm kofta. Den stackars qvinnan visste oj mycket om allt detta; mannen hade ej endast dödat sig, utan henne äfven till hälften — hvem tänker också på andra. Om det går en illa, drager man så gerna en till, med sig. Hon var svag till hufyudet, hennes kropp förlamad, och hon lefde endast genom kärleken till sitt barn. Det var ett kelande, ett smekarde utan ända, Mig plågade det; hvartill tjenar det väl? Mig har det aldrig fallit in att kyssa någon.