Dagens Nyheter – 4 januari 1873, sida 1

— 17 2 åt den andra, alltid får jag vida mer än jag önskar — för mitt glada snsigtes skull, rägs de alltid. — Vincencia, svarade jag, det är väl att du fioner det så; men det kan nog vj räcka länge och framtiden... — Den står i Guds hand, sade hon. Dock du har rätt, jag kunde kanske förtjena mera, Vet du hvarmed? Med min föraktade konst. Jag kan ju använda den som ett handtverk — icke alla ba så fin smak som du; jag -kunda arbsta medelmåttigt för de medelmåttigea, då hade jag en stor publik. — Nå, så gif hit, sado jag; du skall väl ej sjelf bära omkring sakerna. Det var en svår förmiddag. Ej annat än afslående svar — och — 4det ser ni väl sjelf att det är dåligt. Låt ni flickan sy, stryka, koka. Sy! stryka! koka! Men det kunde hon icke, det hör ju ej till de flesta flickors uppfostran, de lära ju alltid blott hvad de ej behöfvs, — Der har du dina skatter, sade jag och kastade dem framför henne på bordet; ingen menniska ger en vitten för dem. Hon log. — Doat tror jag nog om du rekommenderar dem med ett sådant an igte; du ser ju ut som en stråtröfvare; om ödet är oss vidrigt, måste vi smeka det, Jeremias. Om ritvingarna vore förträffliga, talade de ju för gig JEREMIAS OCH DEN SKÖNA VINCENCIA, ?.