Dagens Nyheter – 3 januari 1873, sida 1

-— Jå hvilken krossat sin. vinge i flykten. Hon gröt icke, men hennes tröstlösa ögon sökte mig. — Jeremias, sade. hon; jag tror mitt hjerta är brustet. — Det brister ej så lätt, svarade jag; det kan bära mera elände än man sjelf tror, Trösteord voro aldrig mir starka side, och det pinade mig att keonnos lidande qvalde mig såmycket. Ack; stt det redan vore förbi O nej; d24 vore för beqvämt! Detta var blott börjra till en kedja af oätdliga bekymmer; åem jag förutsåg, och under hvilka 88 smöz ningom hennes glänsande ögön skulle slöckna, Hennes leonde äö Bort; liksom det gått med så många andra. Jag gick upp till den döde. Han är lycklig, tänkte jag och vredgades på honom, för det han beröfvat sig lifvet. Detta hjerta är verkligeny dödt, eller snarare, det har väl aldrig haft lif; Ja, det beqvämaste var det. Ingen af de vännör, söm förr ömsvärmade huset; såg man nu. Somliga Voro för rika och lyckliga, de hade bättre att göra; sndfa voro för fattiga och syssölsatta med sin egen nöd. Strömmen går ständigt framåt, och den sor. ej kan simma med blir lefinad after. Vänner! Huru många sådåna finnes det i verlden? Hvar och en söker först sin egen fördel; somliga kalla det fämiljkärlek; hvar och en har ett vackert namn, bakom hvilket han döljer ein egoism,