Dagens Nyheter – 3 januari 1873, sida 1

oa I hänga dock en kappa deröfver, men du bär ditt svarta sibnelåg utanpå eom ett smycke. Vincencia ritade och målade; det tog intet elut på beundran; hon gladdes öfver berömmnmiet. i Det förargade mig att hon kunde glädjas af J8 lögnaktiga mebniskorna. De söickra dig alle, sade jag, derför att äv är tik; vörd ducen fottig, behöfvande flicka, skulle dö få se huru pass bifall du finge. Din Jöhkaännös har ett hufvud som; en kålrot, och det heliga Abra håller på att tappa boken, i hvilken hon skall lära den lilla vindögda gosgen läsa. Höh betraktade dei öfver min axel. — Du har öppnat mina ögon, sade hon; nu ser jag allt — alldeles gom när ett feeriskådespel med. ens bortblåses af den kalla vörkligheten. Skada! jag önskade jag åter vore blind! Detta förargade mig ännu mera. — Den gom ej kan tåla sanningen, måste hålla fig till lögnen, ropade jag; låt smickra; bedåra dig, tilis du ej mera kan skilja höger från venster! — Bå menade jag ej, svarade hon; blott att min konst är så späd, svag och vacklanda att den ej uthärdar ett så omildt omdöme; den kunde alldeles förgås. Jeg teg, ty jog kände mig träffad. Stundom målade jag sjelf något; hade jag JEREMIAS OCH DEN SKÖNA VINCENCIA. 3