-— 00 mkretsgång vände sig hennes tankar — alla omkrin, summa punkt; huro skelle hon åter komma till gaminäns med Kristian och allt blitva som förat Förgäfves tänkte och tänkte hon härpå, tills Hoi trodde sig kuona bli vansinnig dervid Hela verl den omkring sig kade hon förgätit, förgävit att der lilla Emerenz sprang vid Kebkes sida. Allt va dödt och förlamadt inom henne, endast sorger öfver förlusten af Kristian vär letvande. Djupare och djupare gick hon in i Klyftorna, sökande en samhbetön, som hon trodde: skulle göra henne godt, ren också ler fann hon ingen ro. Andtligen kom hon vabdrande liksom i sömnen till en klippafsats Ön kallad, hvilken låg midt emot qvarnen. Def gamla kära bullret af qvarnhjulen lugtiade henne. Mellan klippsiyckena Hade ett hagtornsträd slagit rot, det stod pu.i full blomma; derunder satte hon sig, sänkte hufvudet i handen ocu försjönk i tankar. Barnet lekte ibland hör, ibland der; mös dren såg det ej; hvem vet om hön eng visste att det var med. Djerf som den lilla var, plaskade hon .med fötterna i vattnet, lät de hylta blom morna, simma utför strömmen och gladde sig då bvirfiarne fattade dem och-de drogos ner i djupet. Aaonu var den ena foten alltid svagare är den andra, och lilla Emeresz kunde ej springa som andra barn. Hon var så försjunken i sin lek, att hon ej såg -huru modren steg upp, suckade och som i en dröm. vandrade hemåt; om hon hade ropat till henne att följa sig, det visste hon ej, det hade hon ej hört; någon fara kände hon icke heller, t barn glömma från det ena året-till det andra oc lilla Emerenz var, dessutom en modig flicka. . Hon log då hon såg sig ensam, tills ett doft brusande mer och mer nådde hennes öra; det steg högre och högre till en ström af toner. Byfolkets skri, der de trängdes och rusade om hvarandra, uppfyllde nejden, Strömmen bryter lös, strömmen kommer! ljöd det från mun till mun. . Då de sågö barnet, tego de af fasa; — ar? ; jämrande: Rädda avs van TOP2de 18 mer i Emerenz vx se IS! HpnBE: Spring, in; en, förs ova DiCckan sökte förgäfves lydavppmen gene