henne af själ och : bjerta -tillgifvens hon grät sig nästan blind öfver tillståndet i huset; alla. barnen hade hon burit på sina trogna armar och sitt hjertblod gkulle hon velat gifva för att åter föra. då två makarne tillsammans; OM rätta sammanhanget visste hon natufligtvis lika litet som barnen. Dit fru Eva en afton tvölksamt knackade på tfönstretf, öppnade hon hastigt ock släppte in: henne. Hen! nes stackars matmor, darnandeaf köld; full Ar blygsel inför sin tjenarinna, smög sig hörn? en orolig ande genom de välbekanta, älskade r men, ställde i ordning allt såsom: Kristian vill ha det, sörjde äfven för gossen -så mycket ho kundg och gick sö6daän bört med en bundt kläder, somtillhörde de älskade och som hon skulle laga: Kristian märkte naturligtvis ingenting, han kände ej igen den omsorgsfulla hand, som så flitigt arbetade för honom. För henne var: det dock en tröst; och hon börjäde repa sig något, lik en förtorkad blomma efter regnet. NIONDE KAPITLET. En natt — det var tidigt på våren, snön smälte i strömmar från bergen och det gröna gräset titt: de nyfiket fram — gick hon åter öfver till sit hem. Hon förde med sig åtskilligt, som hon visst att Kristian gerna åt, och en ny söndagsblus til öfverraskning åt. sin gosse. ; ES 4 — Susanna, sade Kon, hvarför har Martin ej kommit i dag? Jag har så mycket längtat efter honom. rElRg . AMD — Han var ej riktigt frisk, svarade -den gamla; han hade hufvädvärk; gossen är, sedan ni lemnade oss, ej mera glad och frisk Som förr: -— Sofver han inne hos Kristian? frågede Eva. — Ja, svarade Susanna, och anande hennes önskan, tillade hon: Ni kan lugnt gå in, herrn märFeng Eick lilla fru Eva in i kammaren. Fullmåner sken genom glagratorna och uppfyllde allt med si