— 31 ej om. De hade aldrig talat mycket vid hvarandra; nu blef det ännu mindre. De äldre gossarne fördes af Kristian till staden i skolå, blott dem yngste blef hemma -— Martin och lilla Emerenz, jomt ett par. För det mesta tog fadern gossen med.sig, och den lilla fliskan suckade hela dagen efter bröderna. — Nu var det tyst i boningen vid qvarnen, Fru Eva hade ofta på hela långa dagen intet stt göra. . Till det yttre hade hon samma plats som förut; men till. sinnes van hon som en främling, en förkastad varelse. Först försökte hon att genom barnen på nytt intaga sein gamla plats i Kristians hjerta, men det lyckades henne ej. .Mer och mer fylldes hennes själ med bitterhet: mot honom. — Hvarför måste hon så hårdt plikta för ett par ord af klagan? Hade han ej brutit mer mot benne — och ej en gång märkt det. — Skulle hon tiga och lida allt? — Hon glömde att emedan hon kände: djupare och. var af naturen mera granlaga än han, så fordrades.också mera af henne och att i ett hus, der. man ej slåss eller på annat. sätt misshandlar hvarandra, ord äro de skarpaste vapen och. de ljufvaste. läkemedel. Dock, hvad. ord förstöra, kuana ? godtgöra, ech en,låvg tid af ånger behöfves ofta för att utplåna ett enda obetänksamt ord ur ett älskande hjerta. Nu såg bon verkligen bedröfyad ut, nu var hon också verkligt olycklig. Hon Kunde ej uthärda detta lif. En dag ee