Dagens Nyheter – 28 december 1872, sida 1

-—-SV Pojkarne stormade fram hvar och en med sina önskningar och behof, och knappt var lilla fru: Eva åter inom dörren, så hade hon hela bördan på ryggen igen. — Börda — i dag först kände hon sina åligganden som en sådan. Emerenz deremot var i sitt rätta element, tog hatten och rocken af fadren. och hängde dem, der ingen trodde hon skulle kunna räcka upp, släpade pustande fram stolar till aftonmåltiden och satte sig sedan med ett förklaradt leende bredvid sin älskling Jan. Denne nöp henne af ömhet i hennes fina kinder, så att det ännu länge syntes en röd fläck derefter... Modren såg det, men barnet log fortfarande och bemödade sig att skala en potatis åt Jan, ehuru den var brännande het, så att hon oupphörligt måste släppa den ur sina små fingrar. — Så hade då lilla fru Eva åter fullkomligt trädt under sitt ok.. Hon ombesörjde allt som: förut, ehuru med ett annat ansigte; hon såg ut som ett offerlam, en blind hade kunnat. märka det, men Kristian märkte det icke. --Om eftermiddagarne vid kaffetiden, när mannen var i qvarnen, kom mostern; då höllo de så att säga sluträkning för dagen. Det var en stor summa lidanden, de då lade tillsammans. Då man har något på hjertat, bör man gå till den som ensam kan lyfta bort bördan — annars tiga: Mostern blef mycket eftersökt i byn endast för att tala om saken, och slutligen berättades i hvarje bydda huru Kristian