Dagens Nyheter – 27 december 1872, sida 1

FEMTE KAPITLET. Besvärligheterna stego dock som vattnet vid floden. Ständigt flere pojkar kommo, alla liknande fadren, och den store Kristian skrattade, så att qvarnen skakade öfver de tjocka, groflemmade pojkarna som voro så morska mot den späda modren. I hvar och en af dem uppväxte en tyrann; ty de uppfostrades med mycken efterlåtenhet. Hennes små smällar och straff aktade de ej mer än myggstygn och den lilla vilda horden tog oupphörligt till i kraft, men ej i vishet. Fru Eva hade svårt att reda sig. Fru Schnöpf fick ej mer komma som sjuksköterska, och hvilken skötsel Eva fick när hon var illamående, vete himlex. Den lilla frun var dock i allmänhet seg och hade ej tid att vara sjuk. — Om det dock vore flickor, sade hon. Och ändtligen kom verkligen en flicka, hennes afbild, späd och älsklig. Nu först blef det dock riktigt svårt. Modren fruktade alltid, att den späda, lilla varelsen skulle skadas af bröderna. Ibland gåfvo de henne katten att leka med, ibland satte de henne i ett träd, der hon kunde falla ned; outtömliga :voro de i uppfinnandet af lifsfaror, som de kallade lek; stundom kom Kristian, 10og och gjorde eländet ännu värre än förut. Ofta var ett larm, så att man ej mer hörde bullret från LILLA FRU EVA. I