-— IQ — mostern emot honom; hvarför kommer ni hvar minut in som en hvirfvelvind? Kan ni ej åtminstone de första dagarne låta henne få ro? Beständigt vill ni henne något, och det stackars lammet ligger dock i sängen och kan ej betjena er; det är alldeles som om ni vore i: tandsprickninger och behöfde dubbel vård. — Ack! låt Kristian vara i fred, bad den unga frun; att ni slltid gräla med hvarandra skadar mig aldra mest. Han gick till vaggan, tog barnet derur, betraktade det vid fönstret, der solen sken det i ögonen, log och lade den skrikande bengeln, som mycket illa upptagit denna mönstring, i fru Schnöpfs armar. Denna var för mycket förvånad för att kunna säga något och gick med barnet upp och ned för att försöka stilla det. — Nå, lilla hustru, vär stiger du upp igen? Det här kan ju ingen stå ut med. — Så snart jag möjligen kan, försäkrade ifrigt fru Eva och såg ut fom en snöklocka, hvit och blek. — Stiger hon upp för tidigt, så kommer det surt efter, jemrade sig mostern. Den lilla frun kom dock hennes spådom på skam; efter åtta dagar steg hon upp, och efter fjorton, gick allt sin gamla gång, som hade ingenting händt; och den lille Kristian och den store Kristian blefvo på bästa sätt uppassade, utan att det tycktes göra fru Eva