—-—-— AV vore hon ingen sedesam flicka, utan hade Gud vet hvad för en sorts brådska. Ingen fest, intet klingande med alla dessa penningar, och hon, arftagerskans moster skulle låta sig nöja dermed! Parterna kommo ändtligen öfverens om att Eva skulle anstränga sig dubbel för att på åtta dagar ställa i ordning en fest, som annars knappast hanns med på fjorton. Kristian satt under tiden som ett offerlam. — Det är ju blott en dag, sade hon tröstande, och den går snart öfver; sedan har du ju åter den gamla ordningen och beqvämligheten, och när jag väl kommer till dig, skall ingenting felas dig.