Dagens Nyheter – 24 december 1872, sida 1

een SA ena — Inte kan väl hvarjö qvinna ge ut gom en gödd gåsheler, inföll mostern förargad. — En gödd gås vill jag ockeå ej ha till fru, svarade Kristian, Eva är bra som hon är. — Ja, sade moster Schnöpf, bara du också är bra för Eva; på min tid voro fästmännen annorlanda ; men det är ju hennes ensak, dåt får ni göra upp med hvarandra: — När skola vi ba bröllop? frågade han, så snart möstern vändt dem ryggen. — När du vill, sade flickan: Medan jag ännu låg i vaggan hade min mor Utstyrseln färdig. Da är väl rysligt ensam nu derbörta. Om fjorton dagar, föreslog hon; så länge kan du väl reda dig: Moster vill göra ett stort bröllopp, dessförutan släpper hon mig ej lös. Att duka upp och ställa till kalas är hennes glädje! . — Men mig är det förhatligt, utbrast Kristian; bröllop är intet narrspel. Säg åtta dagar, så blir det: blott hälften Få mycket elände. —vBetänk, Kristian, :hon har uppfostrat och vårdat mig; denna: gång kan du väl göra henne till-viljes; sedan är jag ju ensamt din. — Gör upp det med henne, sade han. och lemnade henne all förargelse och allt bråk, som af. en sådan uppgörelse måste föranledas. Med mostern hade hon en hård kåmp! Hvad! inga -anrättningar, intet ordentligt bröllop; giftermålet utlyst på en söndag, liksom LILLA FRU EVA. Vv