gen Sampierö, härjade och brände öfverallt under sina ströftåg genom landet. Corsicanarne började knota, då derås könungs så ofta bebådade bjelp uteblef, och den 8 septeinber 1736 såg Theodor sig mnödsakad att lofva det i Cassaconi samlade parlamentet, att han, om den uttalade hjelpen icke innan oktober månads utgång vöre anländ, skulle nedlägga kronan öller i egen person I. afrosa till fastlandet för att påskynda hbjelpeng ankomst. Omständigheterna tvungo honom att välja det gista alternativet, men i öfverensstämmelse med sin karskter och hela den hållning, hän hittills hade vetat att bevara, sörjde han för att hans resa icke fick sken af en verklig flykt, utan af ett frivilligt beslut, som dikterats endast af omsorgen för hans lands väl. Han ordnade derför först förhållandena med regentskapet, utnämde 27 ståthållare i provinserna: och lemnade ändtligen den 11 november Corsica, åtföljd af sin statskausler, grefve Costa, och några officerare. Ehuru genuesarne hade satt ett pris af 2,000 guineer på hans hufvud, lyckades han dock under fransk flagg undkomma till Livorno, derifrån han öfver Florens, Rom och Neapel begaf sig till Amsterdam ; men der blef han utan många eeremonier af sina kreditorer insatt i bysättningshäktet. Det lyckades emellertid Neuhoff icke blott att slippa ut ur fängelset, utan han fann också under sina resor genom Europa på många ställen en öppen börs, och för hvarje gång han skickade ett fartyg med krigsförnödenheter till Corsica, medförde detta en proklamation till öboarne från deras konung, i hvilken han förmanade dem fill ståndaktighbet. Efter mångfaldiga ödets vexlingar inträffade Theodor verkligen iden 15 september 1738 åter vid Corsicas kuster med tre väl utrustade fartyg, som han genom sin öfvertalningsförmåga hade afnarrat ett bolag rika holländare. Folket mottog med glädje den återvändande och förde honom i triumf till Cervione, men hans generaler, de af Honom sjelf skapade grefvärne och baronerne, förklarade, att omständigheterna tvungo dem att träda i underhandlingar med Frankrike. Gefiom: en proElamation af franska generalen Boissieux blef den tyska baronen Theodor Neuhoff förklarad för högförrädare, och från detta ögonblick sveks han. af alla. Öfvergifyen och förrådd i samma ögonblick han verkligen medförde den dhjelp, geom han förut blott hade lofvat, måste han följa de andra gången narrade holländarnes exempel och fly til Neapel: Icke desto mindre uppgaf Neuhoff icke hoppet om att återvinna sitt förlorade konungarike. Så otroligt det än låter, lyckades det honom dock, denna gång i England, att finna folk, lättrogna nog att nedlägga pengar på en ny expedition till Corcica, och i januari 1743 landade han plötsligt med tre små fartyg i Isola Roössa. Öpgonblicket var så till vida gynsamt, att fransmännen, BVilka hada hållit ön besatt till 1741, nu hade lemnat henne, och inbördeskriget åter hade utbrutit. Uppfylld af förhoppningar om en lycklig utgång, lät Theodor utdela ammunition och spred proklamationer kring landet, i hvilka han uppmanade corsieanarne att samlas kring sin gamla konung; men den tystnad, hvarmed hans vältaliga upprep besvarades, öfvertygade honom snart om att hans sak denna gång var oåterkalleligen förlorad. Sorgsen i hågen, inskeppade han gig åter till England; der fängelset andra gången för honom öppnade sina gästfria portar. Konungadrömmen var aflöst af den nakna, sorgliga verkligheten; och den lygande äfventyraren skulle sannolikt ha svultit ibjäl, om icke Horace Walpole hade intresserat sig för den fallna storheten; befriat. honom ur fängelset -och skänkt honom ett litet underhåll till döddagar. Äfven i sitt djupa fall bevsrade Neuhoff emellertid sin karakters värdighet och-aktningen för sig sjelf: till tack för sin befrielse ur fängelset, gjorde f. d. konungen af Corsica den berömda engelska statsmannen till — sitt rikea stargigil! havarara