slog. åter. ögonen. och fästade dem med ett uttryck af obeskriflig bängifvenhet på sina stora barn. — Jag kan icke yttra mig såsom jag ville, sade hon slutligen med mycket. matt. röst. Men — jag har älskat er. Nu är allt sagdt.: Allt var uttaladt i dessa fyra korta ord; hon hade älskat dem. Hennes unga lifs hela historia var dermed berättad. Och Afrikas magra, ärriga, vilda och stridslystna. veteraner, som hörde henne, kunde ha vändt sina vapen mot sina. egna bröst och skjutit ibjäl sig sjelfva heldre än att.se sin älskling dö. -Jag har ibland visat migsalltför lättretlig — förlåten mig det; tillade. hon. Och må ni : aldrig tvista. eller slåss med hvarandra; sådant får jicke--förekommga bland bröder. Låten mitt kors följa mig i grafven, om det ej förvägtas af vederbörande, och låten äfven fanan ;svaje öfver. min: graf; om ni kunnas Tänken på mig, när ni draga uti striden, och omtalen vid återkomsten till Frankrike ... För första gårgen fylldes hennes ögon med stora tårar, då det älskade fosterlandets namn kom: på hennes läppar; hon utsträckte sina armar: med en åtbörd af inverlig längtan, lik ett vilsekommet barn, som förgäfves söker sin. moder. beg — Om jeg. blott: kunde få se Frankrike ännu en gång! hviskade hon. Frankrike::s Det var det sista orå bon yttrade; hennes blick mötte Cocils — en afskedsblick, hvari