Dagens Nyheter – 20 december 1872, sida 1

— Säg icke mera. Det har varit rysligt för mig att jag fått undergå denna pröfning. Hvad er beträffar — om ni blott årgrar er och känner med er sjelf att ni är mig något skyldig, så bevisa er tacksamhet genom att städse föra en redbar och otadlig vandel. Han tyckte att han intet annat gjort än hvad som var hans pligt, då han för en annansg skull uthärdat ett långvarigt slafveri; men då han blickade öfver den öde slätten, der en ung flicka låg allens, försänkt i en gömn, hvarur hon aldrig skulle vakna, blef hans hjerta beklämdt vid tanken på den ovärderliga gåfva, som hon gifvit honom och han försmått. Han sörjde henne nu med den största innerlighet, fastän hon i lifvet varit honom så likgiltig; hån sörjde, ehuru lyckan log mot honom, ehuru han återfunnit sin bäste vän, och ehuru intet vidare syntes hindra förverkligandet af hans ljufvaste dröm.