Dagens Nyheter – 19 december 1872, sida 2

öfver henne. Hon upplyftade sin hand och vidrörde mildt hans ögon. — Gråt ej! hviskade hon. Hvad är det väl att dö? . Det skola vi alla förr eller sednare. Ni har lefvat som en martyr; jag skulle ej ha kunnat uthärda hvad ni lidit. Nu randas för er Lelöningens dag. Hör mig — jag har blott ett par ord att säga. Ni skall bli rik. Drag då försorg om den gamle mannen — han skall icke länge besvära er — och om Volequi-veut och Etoile och Boule-Blanche och råttan och alla hundarne — vill ni det? Man skall visa er Cigarettes slott i Algier. Det vore påkostande för mig att nödgas tänka att mina skyddslingar kanske skola svälta ibjäl. ; Hon märkte att bsns läppar rörde sig ; löftet gafs, fast det fattades honom röst att uttala det; och hon tackade med:en blick, som trängde till hans hjerta. — Det är bra, det är bra, fortfor hon. De skola finna sig lyckliga under er vård. Och se här — araben måste ha igen sin hvita häst; han allena räddade er. 8e till, att de våra skona honom. Och låt min graf uppkastas någonstädes, der min armå brukar passergs, der jag kan höra trumpeterna och vapenbraket och truppernas marsch — 0, Gud! jag glömde det! Jag skall icke vakna när trummorna ljuda. Allt skall sluta nu — allt, allt! Är det icke så?... Åh! det är förfärligt!..: En rysning genomlopp hela hennes kropp,