Dagens Nyheter – 19 december 1872, sida 2

kunde . höra hennes röst.— han hade endast ett dunkelt medvetande om att hon var döende; och att hon dog för: hans skull! Hon smålog åter mot honom; till. och med i detta ögonblick, då lifvet var nära att för alltid lemna, hennes sönderskjutna lilla kropp, öfverfor en mörk. rodnad hennes kinder, då hon kände sig. omfamnas af. honom, kände hans bjerta slå mot sitt. — Ett menniskolif! Ack! hvad är det väl att gifva? Vi ha det. i våra händer hvarje timme, vi soldater, och :vedervåga det när som helst för en flaska vin. Lägg mig ned på marken — invid -era; fötter —— så: der! Jag skall lefva längst, om jag får ligga i denna ställning, och jag har så mycket. att-säga. Huru de ,skocka sig omkring mig! Meg soldats, sörjen icke öfver hvad som händt, förbittrens ej öfver mitt öde. De äro bedröfvade för det de sköto; det är-eförnuftigt af dem, De gjorde : ju endast sin pligt, och de kunde icke höra mig i tid. Men de modiga orden förmådde ej trösta dem Som dödat. Tricolorens.bästa-väninna; de kastade ifrån sig sina vapen i vredesmod; de slogo sig för sina bröst, de förbannade Big ejelfva och den moder som födt dem. Dessa tysta, obevekliga krigare; som en stund förat med . orubbligt. lugn höjt sina gevär. för att utföra lagens bud, -hade: förvandlats till en. hop upproriska, ursinniga, vanvettiga män som, plågade af-de förfärligaste samvetsqval