Dagens Nyheter – 19 december 1872, sida 1

a SR drag: förrådde: en våldsåm smärta, Men: Hon tvingade sig sjelf att vara:stark; trots dödsqvalen,hvaraf: hon reda började anfäktas. Hort -gjorde ett: tecken åt der soth omgåfvo henne, att de alla-skulle vara tysta, så att hon? finge tala medan hennes stihima ännu kunde-göra tjenst: — Andra skola berätta för er huru jag gått tillväga för att utverka er benådning :— jag har icke tid dertill. Marskalken lofvade att ni : skall bli räddad; ni behöfver icke vidare hyså några farhågor. Det är ju ef vän som står här och lutar sig öfver mig — är det icke han?... Ett vackert, ett manligt utse: endö1... Ni skall återvända till eft land — ni skall: lefva: bland förhärt folk, som äro era jemlikår — och hon, hön skall nu älska er, när hon vet att ni tillhör hennes stånd: Någonting af der gamla svårtsjukan och hätskheteh tycktes? förmärkas i sjölfva tonen, hvärmed de sista orden utsådes: men henties ädlare nåtur:besegtåde genast dessa känslor; hon nickade bjertligt åt honom, utan att det rtingäste bry sig ont de Kringståendö? — Ni skall bli lycklig. Det är bra. Ser ni — hvad jag gjort för er, döt är ingenting: Jag skulle gjort detsamma för hvarje annan fraäsk soldat: Hvad detta beträffaf — hon vidrörde blodet, söm rann ur hennes sida; ock log dervid så godt och gladt — är det blott en olycklig tillfällighet, som kommit: det att flyta; de må icke lägga detna slump för