Dagens Nyheter – 18 december 1872, sida 1

-—(30 — han visste hvilket obevekligt tyranni herrskar inom arm6ber. Cecil fästade på honom en blick, i hvilken all uppoffring, allt tålamod och martyrskap, som karakteriserat den sednare delen af hans Lif, funno sitt uttryck. — Det är Guds vilja, yttrade han, emedan jag aldrig skulle kunna säga er en lögn, och sanningen måste jag förtiga för er. Låt ej henne veta mitt öde; det skulle smärta henne. Jag har älskat henne... Men räck mig nu er hand ännu en gång, och sedan — låt dem fullgöra sin pligt! Vänd bort ert hufvud; snart skall allt vara förbi. Nästan innan han begärde det, fattade vännen hans båda händer, sålunda hållande det löfte han gifvit för så längesedan; djupa, tårlösa snyftningar häfde hans breda, manliga bröst; den lifdömdes ord hade trängt till djupet af hans själ och uppfyllt denna med förtviflan; han visste att han här var maktlös; han visste att han lika litet kunde förhindra denna dödsdoms verkställande som han förmådde hindra solen från att gå upp öfver horisonten. Den kommenderande officerens stämma ljöd nu: — Monseigneur, Bäg farväl åt fången. Jag kan icke vänta längre. Serafen spratt till och vände sig om med den utmanande minen hos ett lejon, som man