Dagens Nyheter – 18 december 1872, sida 1

-— 300 . Orden trängde sori dölkat in i hans väns hjerta. Lyckiolde vände fig till söldatörna med sin ätts hela raseri, hvilket i allmänhet slumrade så länge, men som, då det vaknade, var likt lejonets vrede; Förnärmande beskyllningar, eder, öfvermodiga befallningar och öäträgna, brinnande böner, allt hvad en otyglad pässioh kän tttrycka i häftiga, oöfverlagda ord kom öfver hans läppar. Det etida svaret bestod i ett hastigt tecken; gifvet af befälhaffaren; ööh i fåstä sekund fann han sig omringad af ett dussin handfastå kärflat, som grepo honom och förde honom afsides, under det han kämpade med förtviflan för att befria sig ur deras våld; men han måste vika för öfvermakten, och innan han visste ordet KB, voro hans ögon och likaså hans mun betäckta äf dessa krigates händer, så att han Ingenting kunde ge eller tala. Det var all den barmhertighet de kunde bevisa honom — att han förskonades från att åse sin väns afdsgatagande. Cecil kastade på honom en dröjande afskedsblick; derefter upplyftade han sin hand och gaf sjelf tecken åt de midt framför honom uppställda musketörerna att skjuts. Alla riktade sina vapen mot honom; han stod rak och lugn, blickande in i mynningarne. I detsamma uppgick solen, kastande sina strålar öfver hans blida, manliga anlete. Men innan skottan hunno aflossas, genomträngdes luften af ett förtvifladt rop: