Dagens Nyheter – 16 december 1872, sida 1

hn TAG Sh etennet betala mitt hufvud. Jag har gifvit mig åt er; ni ega att förfoga öfver mig. Men hi äro tappra män, och de tappra äro aldrig lågsinnade — derför vill jag be er om en sak. Det finns em man i mitt läger, som är dömd att aflifves om några timmar bärefter. Han är oskyldig. Jag har ridit från Algier i dag, och medför nu order om afrättningens inställande. Om denna order icke anländer till lägret vid soluppgången, så blir den ifrågavarande mannen arkebuserad; och han är likväl så oskyldig som ett ännu ofödt barn. Min häst är uttröttad; han skulle knappt kunna springa en half mil. Jag visste att, sedan han stupat, skulle min kamrats öde vara afgjordt, såvida jag ej lyckades finna en annan gångare med friska krafter eller en budbärare, som kunde fortsätta färden i mitt ställe. Jag såg er komma ridande öfver slätten. Jag var fullt förvissad om att ni skulle döda mig, ty jag hade hört talas om er ed och äfvenledes om det pris, som emiren satt på mitt hufvud; men jag tänkte att ni säkerligen skulle vara nog ädelmodiga att bidraga till den mans räddning, som, ehuru han intet ondt gjort blifvit dömd till döden och derför måste omkomma, så framt ej ni, hans fiender, ha medlidande med honom. 8e der orsaken, hvarför jag uppsökte er. Mottagen detta papper, som innehåller hans frikännande; sänden den pålitligaste bland er med den snabbaste häst ni ega samt med en parlamentärflagga till vårt