denna beskickning; men hon lade snart d på sina känslor och fortfor såsom förr: Han : gick till. hennes tält ensam sert qvällen ; det var efter all sannolikhet när kom derifrån han mötte Chåteauroy. Jag fullt öfvertygad om att Svarte Falken med ende på hans visit hos henne fällde något ande som innebar tvifvel om hennes dygd Tr. eljest var för henne förnärmande, och således detta slag, hvarför han nu är dömd döden, gafs för hennes. skull! ... Nåväl, en af Algiers gator fick jag händelsevis en man, hvilkens ansigte hade en förvåde likhet med hans; jag anade straxt att var en af hans närmare anhöriga. Jag de till denne man om Victor; och när han r att denne yar dömd till döden, blef han sig; han utropade att han var hans broatt han mördat honom — ty det var för skull den olycklige ädlingen lefvat: här d.och sorg under så många år. Finge r nu slutligen gå till döden, så hade haa detta olycksöde ingen annan än honom, broder, att anklaga... Då bad jag honom ätta och underteckna denna skrifvelse, jag nu öfverlemnat till er, för att ni med ögon måtte se, huru det förhåller sig. kunde icke begära att ni skulle tro mig sanning, och för öfrigt voro dessa engelnamn, som förekomma i det skriftliga int, för mig alldeles okända ock främmande. Vertid skall nu Victor afdagatagas som