ett vilddjur, hvilket man fruktar — bör något sådant få ske? Är det Frankrike värdigt att så belöna hjelten från Zaraila? Hennes ögon hvilade på marskalken med ett bedjande uttryck; hon hade tillgripit sitt sista argument; gjorde det ej verkan, var allt hopp ute. Medan han hörde på henne, blef han synbarligen allt djupare rörd; han kom ihåg dea vanära som för många år sedan hade drabbat Bertie Cecils namn; hela denna dunkla historia som gifvit anledning till så mycken undran och så många gissningar inom la haute volge i Frankrike och England, var nu alldeles klar för honom. Hans hand nedföll -tungt på det bredvid honom stående bordet. — Guds död! det var hans broders fel, icke hans! mumlade han. En långvarig tystnad inträdde; de närvarande, som visste intet af allt som nu återkom för marskalkens minne, kände instinktmessigt att falskheten af en beskyllning, hyilken länge vidlådt en obrottslig man, omsider kommit i dagen. Cigarette drog en djup suck, en sten föll från hennes hjerta; hon visste nu att han skulle bli benådad. Omedvetet vidrörde hon den höge chefens arm, hviskande: — Skynda nul... Timmarne gå så fort; medan vi tala här, skall kanske han... Orden dogo på hennes läppar.