Utrikes-Nyheter. Angående den närvarande ställnivgen i Frakrike gör en observator följande, såsom 0s8 syneg, riktiga anmärkningar: I Frankrike besitter man en märkvärdigt fin politisk instinkt att vädra när en regering befinner sig i själståget, och alla partier hoppas dervid att göra sin jagträtt gällandeX. Om dessa ord, med hvilka Mignet i sin CFranska revolutionens historia, ioleder kapitlet om Direktoriets fall, erinras jag i dag af den politiska ställningen i Frankrike. Liksom då är franska regeringen i dag icke mer-nog stark att bekämpa den söndring mellan partierna, som tydligast framträdde vid diskussionen och omröstningen rörande det bekanta Kerdrelska förslaget. En majoritet, tillräckligt stafk att uppehålla en regering, är icke stark nog att stödja en regering, yttrade Lemoinne nyligen i Journal des Debuts. Regeringen erhöll en majoritet af 30 röster i en församling, der 700 voro närvarande, det är tillräckligt för henne att icke dö, men det är icke tillräckligt för att hon skall kunna lefva. Regeringen lefver, men den lefver på nåd af en nationalförsamling, inom hvilken en fiendtlig majoritet kan bilda sig hvad ögonblick som helst, en församling, som han icke ens eger makt att göra oskadlig, utan att framkalla inbördes krig. Hr Thiers Ckonservativa republik — en paradox utan like! — är lika besvärlig för de konservativa, som för de afgjorda vännerna till republiken. Den är ett hinder för orleanisterna och bourbonerna och en hämmsko på Gambetta. Den äfventyrliga Ducrot säges stå i spetsen för en militärsammansvärjning. Skall regeringen våga att afsätta honom? Kan hon göra det utan att vara försäkrad-om truppernas trohet och pluralitetens af folket medhåll? — Skall den samhällsklass, som i första rummet har intresse af att stödja regeringen, borgerskapet och de större finansiererna, med ett -ord medelklassen, i fall det komme till en öppen konflikt, också vara beredd och villig att lemna detta understöd? Sådana äro de frågor, hvilka i dag tränga gig på oss, då i Frankrike all tiog på nytt hastar att upplösa sig i den största förvirring. SHvyarthän vi se, se vi blott söndring ) och anarki, utropar Lemoinne. Vi närma oss en tidpunkt af sådana sociala förhållanden, att det blir omöjligt att lefva. När skall regeringens sista timma slå? Sker det i dag, eller: skall det ske i morgon; dröja till midten af månaden eller till slutet? Den minvisteriella organen, Bien Public, säger, på tal om velet af medlemmar i konstitutionsutskottet, att utgången af detta val gjort ställniogen mera osäker än någonsin och. att det åligger både regeringen och församlingen att. fatta energiska beslut, samt att man icke behöfver frukta någon olaglig handling. Den lagstiftande och verkställande makten äro båda lika afyogt stämda mot hvarje statskupp, och armån, som noga respektera, lagen, skall icke deltaga i några partistrider. Tidningen slutar emellertid med att förklara, det ländet icke längre kan godkänna en sådan. sakernas ställning som nu, då . både högern och venstern vexla mellan nederlag och seger. Har landet, frågar tidvingen, lagliga och tillräckliga medel att af egen drift blanda sig häruti? Är det möjligt eller rätt att utrusta nationen med sådana medel ? i Nu ifråga varande artikel antages tillkännagifva att regeringen icke ogynsamt, upptager petitionerna.om .nationalförsamlingens upplösning x x x Två engelsmän håfva nyligen blifvit upphöjda i adligt stånd, och sällan har denna utmärkelse. träffat värdigare föremål, mena de engelska tidningarne. Dessa män äro sir Joshua Mason och sir Josiah . Cowen. Den förre, hemma i Birmingham, har offrat en äfven efter! engelsk måttstock betydlig förmögenhet på välgörande och nyttiga inrättningar I nämnda atad Jå har han låtit