Dagens Nyheter – 13 december 1872, sida 1

Sveriges minister i Petersburg, generalen 0. aa etjerha, ahköm hit i går afton med snälltåget. Det förrjudes att hån af konungen blifvit hitkallåd och att utrikesportföljen kommer att erbjudas honom. Skall. .hr . Björnstjerna mottaga densamma? Chefskapet för svensk-norska utrikesdepartementet kan vara en angenäm Kviloplats, om dess Tånehäåfvare åtnöjer sig med att vårda landets yttre politiska änfan ty dessa äro få och afringa etydenhet — och ju längre detsamma kän sägas om dem, desto bättre! Men den folkliga majoritet, som står nära till att taga den bestämmande Makten öfver stätsskeppets Kurs; kommer ätt fordra att icke Blott hvafje mak, Utan jemväl allt befäl, gör Sin Pligt. Och till en utrikesministers plicter skall den otvifvelaktigt räkna att han förmår sina agenter till att med uppmärksamhet följa och till sina hemmavarande landsmäns kunskap bringa hvad nytt och efterföljansvärdt på lagstiftningens och -ekonomiens omifåde som i utlandet sker samt att hah på främmande ört väl fepreseriterafoch befrämjar sitt lands. matörielä intrössen. EH reform åf deh diplomatiska representationen i denna riktning kan icke ijan möda. och obehag genomföras, isynnerhet om icke allt erforderligt understöd åt försöken lemnas. Det vore att beklaga om general Björnstjerna skulle finna sig äf-en eller annen anledning hindräd att åtäga sig att ätminstone beredå vägen för ei kommånde tid: En sakta öfvergång fill denna vore för alla parter gagneligare än en våldsam brytning med dö diplomatiska traditionerna.