Dagens Nyheter – 13 december 1872, sida 1

-—(VO -— icke kan nog strängt bestraffas. Jag ämnar ifkö blända mig i dena säk.. — Väntä! Ni vill väl åtminstone höra mig, monseigneur ? Jag skall hörå er — naturligtvis, fastän det tjenar just ingenting till; ty jag Säger er en gång för alla, att jag åldrig ändrar domar, som äro fällda af krigsrätterna i mål af denna böskafferihet. Hans brott är ett af de oförlåtliga. Jag har intet medlidande med honom. — Hör mig då! utropade, hon med passionerad ifver. Ni vet icke hvad denne man är, ri vet icke huru mycket han lidit; men jag vet det. Jag har följt honom med uppmärksamhet; jag har sett hura grymt han tyranniserats af. sin chef, som städse hatat honom derför att han varit afhållen af b0ldaterna, Jag bar sett hans tålamod, hans lydnad, jag har sett honom tigande fördraga smädelser och förolämpningar, som skullle ha lockat hvar och en annan till uppror och mord. Jag har ock — såsom jag. redan förut berättat för er — sett honom vid Zaraila, der han, trotsande tusen dödar, kämpande för vår fana, gom han gjort till sin egen, och under bvilken han rönt af sina förmän, en sådan beKandling som eljest vanligen brukar komma endast. galerslafvar till del... — Ju-bättre soldat. han är, desto mindre låter sig hans nu begångna förbrytelse ursäktas,