Dagens Nyheter – 12 december 1872, sida 1

röja någon öfverraskning, hvadan han fann sin förmodan, att Cecil förut upplyst henne om: deras ömsesidiga förhållande, ytterligare bestyrkt. Ni bör således uppsöka honom. Han syntes darra i alla lemmar. — Ja, ja! mumlade han. Men det är väl för sent! Hon anade icke, att det var de bittraste samvetsförebråelser, i förening med-en djup oro för framtiden, som förestafvade detta yttrande; hon fästade sig endast vid dess bokstafliga betydelse och ryste, i det hon genmälde: — Detta måste vi riskera. Ni måste gå till honom, om ni ock skulle träffa — blott ett lik. Men först vill jag veta mera. HSög mig hans namn, hans rang! Han förblef tyst. Feg och sjelfvisk somhan var af naturen, tvekade han äfven i denna stund af ångest och smärta att lemna några upplysningar, som kunde komma att medföra menliga följder för honom sjelf. Men under tiden började samvetet tala med allt högre stämma, anklagande honom för brodermord. — Svara! återtog Cigarette. Om ni har någon ömhet, något deltagande, någon kärlek för denne broder, som skall skjutas ibjäl derborta såsom en hund, så förspill icke en Bekund, utan sög mig genast allt!