Dagens Nyheter – 12 december 1872, sida 1

-— 200 en qvinna, af hang broder lärt känna hela hang historia och således -visste af hans skam. — Arkebuseras! .ropade han, likasom hon en stund förut, sedan han läst skrifvelsen till slutet. Arkebuseras! O, min .Gud! och jag . .-. Hon drog honom med sig från den starkt trafikerade gatan in uti en närbelägen trång, mörk och ödslig gränd; han följde henne utan motstånd, ty han var intagen af fasa och samvetsqval. — Han skall arkebuseras, sade hon med ett sällsamt lugn. Vi afrätta ofta soldater här i Afrika. Hvad Victor beträffar, hade han fullt skäl till hvad han gjordo; derpå tviflar jag inte. Men disciplinen, ser ni... — Af barmhertighet, tig!... Finnes det intet hopp — ingen möjlighet? Hennes läppar voro torra som öknens sand, när hon svarade: — Det finns intet hopp. : Hans chef kunde ha skjutit ihjäl honom genast. Händelsen egde rum i sjelfva lägret; ni känner nog, huru stränga lagarne äro i slika fall. . Jaså, ni erkänner att ni är af samma slägt som han? — Jag är hans broder! Hon teg, betraktande honom uppmärksamt. Men hon. visade ingen förundran öfver att hon så här på en gata i Algier. träffat en medlem af hans familj; ty hela hennes själ.upptogs af tanken på den förfärliga olycka, som utgjorde föremålet för deras samtal. — Ni är hang broder, sade hon, utan att