Dagens Nyheter – 11 december 1872, sida 2

if Öv 3... egen dödsdom; allt hvad han önskade var att afrättningen måtte ske så fort som möjligt; hela denna tråkiga rättegång, hvars regältat icke kunde vara ovisst, syntes hönom odräglig. Bland alla åbörarne fanns icke en enda man, som ej med större intresse än han följde förhandlingarne. Många af hans kamrater, som hade lärt sig att hålla af -den tyste, vänlige Saristokraten, hvilken så tåligt fördrog alla vedermödor och omärkligt föräds lade sin omgifning blott genom inflytelsen af sina egna föredömen, tycktesig under dessa tre dagar undergå en verklig tortyr. Vilda, brutala krigsbussar, som under större delen af sitt lif vant sig vid att plundra, härja, bränna och slagta, kände sina läppar darra, såsom hade de varit vöga Hickor, när de frågade huru det gått för honom; och blodbesudlade marodörer, söm eljest betraktade en menniskas lif föga mera värdt än ett fårs, blefvo tysta och modstulna samt intagna af skräck och sorg, då de fingo höra berättas i lägret att de ej mera skulle få Be bland sina leder detta qvinnoansigteX, som de skådat så ofta midt i den hetaste striden, och hvars anblick väckt. i deras bjertan samma lifliga känslor som den förbjudna Smarseljäsen. Ty när den tredje dagen gick till ända, blof det kändt att han måste dö. Det fanns män, hårda som stål, blodgiriga sgom gamar, hvilka vid underrättelsen om den fällda domen endagt med möda förmådde