Dagens Nyheter – 11 december 1872, sida 1

armar och ben i en grof stock samt fastsmiddes vid muren i halsjern och bojor. En träflinga slog dervid Erik i ögat och sårade honom. Konungen kom sjelf tillstädes, med stirrande ögon och svåra vred, frågande sina bröder om de mindes Håtunaleken. Under tiden hade deras folk nere i staden blifvit dels fängsladt, dels mördadt, och liksom förryckt klappade Birger i händerna och utropade: Nu har jag Sverige i min hand! Omkring fyra månader sutto bertigarne sålunda i fängelse, tills den onaturlige brodern, ännu mer förgrymmad genom det i anseende till illgerningen på alla sidor växande upproret, lät tillsluta fångtornet, kasta nycklarna i strömmen och lemnade flyende de arma offren att dö af hunger. Deras qval ha likväl ej varit utan vittnen. Erik, den mest misshandlade, lefde blott i tre dagar, men Valdemar i elfva, hvarvid det berättas att han i sin ångest och förtviflan ätit af broderns döda kropp samt med hiänderna gräft djupa hbåli golfvet invid muren, der han satt fastsmidd. Den förre afled vid några och trettio års ålder, den senare var något yngre. Deras tasansfulla öde gjorde i norden det djupaste intryck. En folkvisa om illbragden spriddes både i Sverige, Danmark och på Island, och ännu säger folket stt Nyköpings gästabud och Håtuna lek Hafva gjort många kinder blek. Hertigarnes anhängare reste gig till hämd och med dem allt folket. Nyköping belägrades, sedan konungen flytt derifrån, och förgäfves lät den kungliga besättningen utom slottsporten utsätta de tvene liken på bårar, höljda med gyllenduk, för att öfvertyga de belägrande att de, hvilka striden gällde, ej mer funnos i lifvet. Detta ökade blott förbittringen. Slottet blef intaget och i grund förstördt. Fördritven, sökte Birger sig en fristad först på Gotland och sedan i Danmark, men återvann icke mer sin krona. upphöjdes Sachsen af Napoleon I till konungarike med vilkor att tillträda Rhenförbundet.