Dagens Nyheter – 10 december 1872, sida 1

far -— fälet, såvida han icke användt sitt inflytande till att afhålla dem derifrån. Rörande anledningen, hvarför han begagnst ett sådant språk, då han talade till sin förman, svarade han, -att hang ord förtjenade det strängaste bedömande, såsom yttrade af en goldat till sin öfverste, men att de voro berättigade, om man, såsom kan sjelf gjort, ville anse dem sagda af en man till en man, ur hvilken synpunkt — det visste han väl — krigslagen icke tillät rätten att betrakta saken, När slutligen den frågan gjordes honom, om han icke hade upprepade gånger klandrat sin förman för hans stränghet, förnekade han på det bestlämdaste att så förhöll sig; ingen menniska hade någonsin bört honom fälla ett enda yttrande som kunde tolkas såsom en klagan. Tillika anmärkte han, att alla hans kamrater visste fullkomligt väl, det ban fått röna en tyrannisk och orättvis behandling af sin chef under hela den tid han varit anställd vid regementet. Då ordföranden tillsade honom att uppgifva hvad han trodde vara orsaken härtill, berättade han i största korthet bistorien om tillfångatagandet och frigifvandet af emirens brud; det var allt gom kunde lockas ur honom. Och äfven dotta omtalade han blott i följd af tagen hänsyn till domstolens värdighet och emedan han icke ens nu ville föregå de närvarande soldaterna, som så länge varit hans vapenbröder, med ett dåligt xempel,