Dagens Nyheter – 6 december 1872, sida 2

oo 8 RR Hon tystnade för ett ögonblick; han gjorde blott en rörelse med hufvudet till tecken att han var beredd att höra henne; ty han vågade icke svara, emedan han fruktade att genom röstens darrning förråda huru det stod till i hans inre. — För det första, återtog hon, måste jag be er om tillåtelse att berätta för Philip hvad jag sjelf vet. Ni kan ej föreställa er, huru påkostande det är för mig att hålla något hemligt för honom. Jag har aldrig dolt ens en tanke för min broder under hela mitt lif; och om jag måste undvika att besvara äfven en stum fråga från hans öppna, ärliga ögon, tycker jag mig redan vara en förräderska mot honom. — Ack! bed mig om hvad annat som helst, mumlade han; och jag skall så gerna göra allt för er. Men, för Guds skull, låt icke honöm ana att jag lefver! : — Men hvarför? Ni talar alltid till mig i gåtor. Dessutom skall jag säga er, att han har för afsigt att, innan vi fara bärifrån, uppsöka er. Han tror att ni är en för honom fullkomligt obekant person; men det myckna han hört om er tapperhet har väckt hans intresse och nyfikenhet; och jag har sjelf bidragit till att fästa hans uppmärksamhet på er person genom stt visa honom de små skulpturerbeten, som ni skänkt mig. Jag bad den lilla marketenterskan underrätta er om att ni har att vänta att bli efterfrågad af honom i