Egenmdomshandel. Den i femte roten vid Norra Hamngatan i Göteborg belägna stora f. d. Billqvistska egendomen, uppbyggd af kommerserådet Sahlgren, har blifvit försåld af öfverskulten hr Alf. Almen till handelsfirman Johansson Carlander tör 220,000 rdr. Ett qvi pro qvo. VWVenersborgs Tidning berättar följande roliga historia: Natten till förl. lördag skulle brukaren P. Jansson i Uleberg, Gestads socken, innan han begaf sig till hvila, efterse, huruvida allt i gården befanns betryggadt emot misstänkta personer, som ströka omkring i granskapet. Han upptäckte dervid till sin förvåning, att den om qvällen stängda dörren till logen stod öppen, hvarföre han skyndade att undersöka sitt lilla förråd och fann, 2t två säckar af den på logen törvarade hafredrösen — ej rengjord hafre — försvunnit. Ögonblickligen väckte han sin imanbyggnaden slumrande raske son Johannes och underrättade honom om förhållandet. Snabb som en vind var Johannes i tygen, och beväpnad med en fruktansvärd knölpåk i handen, skyndade han ut att gripa visitatörerne. Genast efter det att han utkom på landsvägen, varsnade han framför sig två vandrare, hvardera bärande eu säck på ryggen. Vandringsmännen, som tycktes känna sig oroade af den ankommande, började nu cka sina steg till språngmarsch, men Johannas, som nog grundligt genomgått sin beväringsskola, ansåg då, enligt taktikens reglor, ögonblicket vara inne till anfall med bajonett och lät, sedan han upphunnit den närmast varande fienden, sin knölpåk mäta vidden af dennes rygg med sådant eftertryck, att han släppte säcken från sig, nöjd att genom flykten kunna bevara skinnet. Johanzes kastade säcken åsido, lät pultronen fly och eftersatte den andre gods egaren. Denne gjorde dock halt och intog en utmanande hållning, men Johannes var ej van att blunda eller springa, han gjorde till anfall gevär och gaf sin motståndare en sådan påksalfva, att äfven han måste lemna säcken gom lösen för sin ogen frihet. Den slagtning var nu slagen, och Johanneg kastade sina ärligt förvärfvade säckar på skuldrorna, trygg som en ny Atlas. Att han som en värdig son mottogs vid hemkomsten i sin faders öppnade famn, var ju naturligt. Men man skulle nu undersöka, om varan till vigt och mått icke minskats. Hvem kan väl beskrifva deras förvåning, då de i stället för Shafredröse funno — den renaste, fullvigtigasto råg. Voro menniskorna då trollkarlar?.... FEller huru hade denna metamortos åstadkommits? Så frågade hvarandra den förbluffade fadren och sonen. Nog hade Johannes kunnat stoppa de båda tjufvarne i säcken, men han tordes icke gripa konungens befallningshafvande i embetet, och gubben Peter befann sig nog bäst af att det gick som det gick.