Dagens Nyheter – 6 december 1872, sida 1

716 a åt Philip. Ni har tillstått för mig, att ni är oskyldig — och: ingen som vet hvad ni en gång var bör någonsin ha kunnat betvifla det för ett enda ögonblick — låt honom höra bevekelsegrunderna för ert handlingssätt, låt honom bli er domare, låt honom afgöra huru ni hädanefter rätteligen bör handla. Det är omöjligt:för mig att återvända till Europa, vetande att ni lefver här under så olyckliga förhållanden. Hvarför ni dömt er sjelf till en gådan evig landeflykt, derom är jag okunnig; men anförtro det åt honom, det är allt hvad jag ber er om. Låt honom veta att nilefver, låt honom bestämma huruvida denna oerhörda sjelfappoffring är nödig eller icke. Hans heder är så tillförlitlig som någon menniskas på denna jord; hans vänskap kan ni aldrig betvifla. -Hvarför dölja något för honom? Hans ögon, som fästades på henne, uttryckte åter denna outsägliga förtviflan, som en gång förut kommit hennes hjerta att bäfva. — Tror ni då, sade han, att om jag kunde tala, itan att bryta mot hederns bud, jag icke skulle säga er allt? En rodnad öfverfor hennes anlete — det var första gången hon: skiftat färg för on mans blick; Hon förstod. honom. — Mer, utbrast hon.i vänlig ton, kommer ändå icke allt detta deraf att-ni öfverdrifver hederns fordringar? Jag vet att mången ädelsinnad man har-åldgt: sig sjolf försakelsor och lidanden, emedan han ansett sin pligt bjuda