Dagens Nyheter – 6 december 1872, sida 1

ha JE AT nen vakt, som såg den österländska qvinnan, kvilken en stund vFäntat utanför fru Coronas tält, införa Cecil i .detsamma. När vår hjelte sålunda kommit in till sitt hjertas -herrskarinna, bugade han gig ödmjukt, såsom det höfves en simpel korporal, då han helsar på en marskalks gäst. -— Min fru, sade ban; ni är alltför god som velat bereda mig denna glädje. Jag vet inte huru jag skall kunna nog tacka er. Hon inbjöd honom med en åtbörd att taga plats vid gin sida, under det att österländskan, som icke förstod engelska språket, plåcerade sig i andra ändan af tältet. — Jag håller endast mitt löfte, svarade Venetia; ty vi lemna detta läger i morgon och Afrika i nästa vecka. — Så snart! Hon gåg honom hastigt blskna och erfor dervid ön smärtsam känsla i djupet af sitt hjerta. För första gången började hon tro på hvad Cigarette hade sågt: att denne man älskade henne. — Jag har ekickat efter er, fortfor hon — och detta behågliga lugn; som alltid utmärkt henne, svek henne nu; hon syntes upprörd, nästan. förvirrad — jag har skickat efter er, ehuru det var mindre behagligt för mig att nödgås anförtro ett sådant ärende åt denna flicka ... Men det är så mycket som jag har att säga cr. UNDER SEILDA FANOR. 30.